Det blir inte mycket bloggat nuförtiden. Bloggen fortsätter trots allt leva sitt eget liv.
Anledningen till att jag inte bloggar så mycket som jag helst skulle vilja hinna, är att jag tagit tag i mitt bokprojekt igen. Jag har bestämt mig skriva på torsdagar mellan åtta och tre, eftersom chefen har lång dag i skolan då.
I torsdags absorberades jag helt och kunde inte sluta skriva förrän det var tid att gå och lägga sig. Hjärnan fortsatte gå på högvarv och det har sedan dess blivit en massa anteckningar, som ska bearbetas och skrivas rent nu på torsdag. Det är först idag som jag känner lite lugn, att ägna mig åt lite annat än det jag vill få ur mig på torsdag.
Det har varit bra att ha en flera år lång paus från boken. Tiden har kommit ikapp och det jag ville säga för tre år sedan finns en annan förståelse för idag. Kanske kan det meningslösa nu få inte bara en mening utan också ett värde för någon mer?
Så det blir glest med blogginlägg ett tag framöver, och nu vet ni varför. Jag är skrivtagen – inte vargtagen – helt enkelt.
Har förstått att det är riktigt svåra saker du gått igenom. Och det är detta du ska skriva om? Låter klokt det du skriver om tiden. Var sak har sin tid. Det är din tid nu. Ska bli spännande följa ditt projekt