Varför hör ingen ett rop i natten? Det är vid elvatiden vi hör det fasansfulla skriket. Min första tanke var att det var en katt, men så här års? Jag går ut på balkongen och urskiljer orden: ”Ring polisen!”
Fiskar upp den trådlösa telefonen och går ut på balkongen igen. Försöker lokalisera skriken. ”Jag kopplar dig till polisen”, svarar SOS alarm. Precis när polisen svarar tysnad lätena tvärt. Någon har hittat stoppknappen.
”Vi kommer, kan du vara snäll och komma ner?”
”Akta så du inte själv blir ihjälslagen”, blir jag påbackad av gubben (som jag fortfarande var gift med då). Nähä, för uppdraget att ta död på mig är väl reserverat någon helt annan, tänker jag och säger: ”Då vet ungarna i varje fall att deras mamma inte dog någon meningslös död”.
Äldste sonen stirrar på mig. Han har aldrig förr sett mig så hård, så kall.
När jag kommer ut och möter poliserna försvinner alla människor in från sina balkonger. Vi går runt och undrar och pekar och de ser det bakom sina persienner. Ingen kommer ut, ingen har sett eller hört.
Poliserna som kommer är bra människor, de fortsätter gå runt i området när jag går in igen. Över en timme senare, när jag går och lägger mig ser jag dem komma tillbaka och ta en tur igen.
En dryg månad senare står tre polisbilar, en ambulans och en bil för polisens tekniker på gården. Vad gör Du nästa gång Du hör ett rop i natten?
