Dagens skrivöning, ord och kretslopp, slumpade namn och ovidkommande rubriker


Efter 6 år startar jag på nytt en blogg. Här publicerar jag nytt och gammalt.

ingela@tariq.se

Annonser

enkelt


min poetik är enkel
jag skriver för att upptäcka en värld, till vilken
jag inte äger tillträde
den värld, vilken man kan beställa inträde till
på ticnet punkt ess e

min poetik är enkel
återger ett samtal med min syster Smärta
Jag frågar hur jag mår och hon svarar
att jag ska gå rak genom livet, frimodig
och blicken stadigt fokuserad vid den punkt
där allt möts, där sammanfaller himmel och hav

min poetik är enkel
jag saknar både tavelduk och färgpigment
Jag talar med min syster Smärta om detta
att beskrivas av världen, som tror sig se in
genom välputsade rutor
och häller en skvätt ättika i tvättvattnet
när hon svarar att världen aldrig kan beskrivas
inifrån och in, och att människan
aldrig kan förstå sig själv, utom utifrån och ut

Därute har ett överdåd tänt
gnistrande stjärnor på marken, vilka
i mitt fönster ser endast
sig själva

Samma ruta, i vilken jag
mot mörkret speglar
mitt eget

loose it


vaknar. En dörr smäller igen
tänker. Hur det ska bli sedan
ensam. Ska jag åldras
och sedan. Dö

tyst. Kommer det att bli
igen. Nej, inte igen
hela tiden. Ingen orkar
ens tänka den tanken nu

i morgon. Alltid i morgon
alla kvinnor har blivit
galna. Alla jag känner
som män. På älgjakt

libidon. Use it or loose it
säger de. Prata inte om
ensamheten. Vi vill inte ens
tänka den tanken

Imagine


Idag är det John Lennons födelsedag
Imagine
Jimmie Åkesson som landsfader

Imagine
dina barn i skyddsrum, sirenernas vrål

Imagine
dina barn utan tillgång till skyddsrum

Imagine
julbuffén på Spångens Gästgiveri

Imagine
att Stefan Löfvén inte
undervärderade folks förmåga att

fatta!

Imagine
ett blödande barn under ruinerna av ditt hus
men en sådan fantasi kan äventyra vår framtid

Imagine
att du aldrig förlorade fotfästet

vad som än händer

Imagine
att du kände dig älskad och vad det skulle innebära
för din oro
och om du tydligt kunde se din frihet i denna brist på trygghet
som också den, är ett jävla påhitt

Imagine

Imagine all the people
Imagine
att John Lennon hade levt idag

Anhörig


och när du sa att
detta är mitt avsked och att
när du dör ska jag
tänka på – att
*
Det var inte mitt fel
Det var inte mitt fel och det fanns
Ingenting
som du kunde ha gjort
Ingenting
som du inte hade gjort
Ingenting
och svarade
det visste du ju
då visste du
allt hade kunnat göras annorlunda
utan att för den skull garantera – att
det ändå inte hade blivit just så här
*
att det inte var mitt fel
ändå, fast du tänkte – om – ändå
om allt skulle ha varit annorlunda:
Bara du gjort annorlunda
Bara du gjort annorlunda!
*
Och jag älskade honom så!
Jag älskade honom så att
det inte var möjligt att
göra någonting annorlunda
Inte ens för din skull
Och det enda jag är riktigt säker på
jag inte kan svära på, inte kan säga – att
om jag bara visst då – hur det skulle drabba dig
skulle jag ha handlat annorlunda.
Skulle jag ha handlat annorlunda?
*
Och det är mitt fel.
*
Det är inte alltid lätt att komma ihåg – att
allt gjorde du av kärlek
även om det visst är ditt fel – att
du aldrig försökte
göra något annorlunda
Men förr lät jag dig alltid hålla om mig
tills paniken lättade
Att du nu inte får röra vid mig
är inte ditt fel
och det är bara det jag vill att
Du
ska komma ihåg!
*
Den här gången är allt annorlunda
Jag får inte komma för nära
Just för att du själv har älskat
får jag stå hjälplös bredvid
Nu när jag är nära förmår jag ändå inte göra
det du trodde möjligt, när jag fortfarande var
långt, långt bort
och om –
någon frågar mig nu vilken veckodag det är i dag
kan jag inte besvara en så svår fråga
*
Den tiden är förbi när vi väcktes av solen
vände ansiktet mot ljuset och
valde livet
*
Du vet att du kan bli lycklig nu när
du vet att du varit lycklig en gång
Men hur ser man fram emot något sådant?
Något istället för
Vem vill ha ett istället för?
*
Jag måste leta efter dig där det är som svartast
Så mörkt att jag själv inte heller ser någonting
Rör mig inte! Jag känner vittring av den skräck du utsöndrar
Så får jag orientera mig och efter din röst
När vi utplånas vet ingen vem som är du eller jag
Jag är du
i den rena skräcken
i den skärande smärtan
i det tvingande livet
Och du är jag
*
Bara där allting började kan vi
börja om
Och du vet att
du kan leva bara för att
du levt en gång
Och du vet att du är förtvivlad bara för att
du älskat, bara för att du levt, bara för att
du var lycklig sårbar spröd och du
varit jag
*
Här finns ingen gräns, ingen skiljelinje mellan oss
Döden är absolut jämlik, men aldrig rättvis och
dess födslovånda drabbar alla nu
denna depression är ingen störtförlossning med
tyst värkarbete
återhämtningspauaserna så korta, så flyktiga
så spröda
som fjärilens vingar och denna skräck och längtan och tvång
för dina vingar en General Electric GE90-115B motsvarande
145 000 hästkrafter och ingen sådan kunskap har du nytta av
och denna ström av ord säger ingenting
mer än att jorden bävar där vi förgår
havsbottnen skälver urberget rämnar
*
när skiljelinjen suddas ut och längtar skräck och lust och
leva likamed obligatorisk död
senare eller nu
Bara livet – aldrig döden – kan
du undslippa
och gränserna suddas åter ut i den
stunden du väljer – att –
ta också mitt liv eller – att –
tillåta även dig att leva

anonym


ska jag efterkonstruera tusen svar
till frågan jag fått lika många gånger
som om jag kunnat rusa i din famn
redan då

det måste väl ändå finnas
en enda, liten, jävla spricka
där något litet, slags ljus
kan sippra in? kunde jag tänka

vardagens hjälte söker ingen publik
blockerar sig inte, för att slippa se
byter inte bort delaktigheten mot
ansvarsfrihet

är självgenererande, till skillnad från poeten
och geniet

i det ögonblicket, tänker jag, att
du finns

jag kan föreställa mig
precis allt, utom
ditt ansikte

hjältar är alltid
anonyma

där jag är, kan jag
vänta på dig
vet inte om jag vågar
tanken
jag kan föreställa mig
precis allt, utom ditt ansikte

Den här dagen får arbetsnamnet ”Bovetegröt med kanel, protonpumpshämmare och sirap i lönndom”.


Anna, sålde du dina armband
fick bo i kloster
sedan du inte längre var fruktsam
min älskade, vänd dig till kvinnan vid din sida
hör! Hennes kropp ryms inte i ett kloster
hör, hennes vilja finner rum i en kropp
hennes liv fortsatte i de ofödda barnen
fick bland de dödliga barnen, evigt liv
och om hon sedan mött Jesus där på vägen
skulle hon utbrista att
hon står inte ut med självgodhet
och han skulle medge att han givit fel intryck
och försäkra att det var helt utan vilje

himmelsfärd


hände det en gång
att jag kände lycka vibrera
mellan fingertopparnas ytterligheter
från hårbotten genom fötter tår
ända ut i mina rötter

jag tror nog jag minns det så

medan jag läks
färdas jag
genom gränsskikt
och fri atmosfär

innan huvud och kropp
kan åter
förenas

innan jag ska färdas åter från mull till heterosfär