Esther


när jag kände dina andetag mot min nacke
antog jag att det var viktigare, mycket viktigare
än att hålla ryggen fri.
Jag har aldrig mött en stark människa som haft
ett lätt förflutet, säger du. Som beröm.
Berömmande, men varför
berövar du mig så, den tröst jag behöver?
varför skulle jag inte önskat mig ett lätt förflutet
som om det vore möjligt, att frivilligt välja
lätt eller svårt
varför får man inte vilja behöva, vilja vara svag
varför måste man vara stark, även om man inte vill?
Tror du att jag frivilligt valde
ett svårt förflutet?
Var inte rädd för döden, säger du. Och jag förstår
att du talar om din egen rädsla
Så jag ska möta dig med förståelse, då?
Här på mitt dödsläger
där varenda nytt andetag
är en förmögenhet
Jag tycker inte alls om att natten kommer
innan jag fått gjort det jag ska
ändå tycker jag om natten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s