Jyoti


om det inte vore för människans egen dödslängtan, vore det

slut på alla krig. Om det inte vore för tillfredsställelsen att

tillfoga andra människor smärta. Om det inte vore för

att ändlösa rader lik, för att blodets arom driver våra kroppar

Att dessa tallösa bilder på slagfält ja, till och med

åsynen av lemlästade kroppar

stimulerar den biologiska driften. Om det bara inte vore för det

då behövde väl inte Anständigheten värnas Lagen tillämpas i fatwah

efter fatwah efter fatwah. Tillägg efter tillägg efter tillägg. Påbud

och prejudicering. Punjab ki beti, dina sår får oss att glömma

hur ofta vi själva ögonmätt kjolarnas längd och beräknad tillförlitlighet

i tid och rum. I natten och på vilken gata. Vi vet när

vi varit oanständiga. Först efteråt

det är för sent då. Om jag dör för handen som förbjudit mig

att tala, kan jag komma att skada andras frihet och rätt

till mig. Skulle jag ha rätt att lämna dig i outsäglig sorg,

för min egen frihets skull? Där upphör min frihet, det vet jag

bergsäkert och det gäller då, att hellre söka var den börjar

Det väller liksom emot mig. Alla minnen från förr. Alla minnen från

emellan då och nu. Hur missförstådd jag blev, när jag

vägrade bli dyrkad. Lika äcklad som när jag avkrävdes lydnad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s