Jag är stark nog nu
att hantera både lite dår- och klokskap
Manshat intages med fördel i samband med måltid, tre gånger per dag
Drick rikligt med vatten däremellan!
När jag var barn – läshuvud hade drabbat mig; så lillgammal –
talade far om ett riktigt jobb; ett riktigt jobb skulle man ha
inte sitta på kontor, varken kvinna eller man
och mor ansåg att till någon nytta, var inget av allt jag läste.
Kunskap är makt, sa min nyutexaminerade lärare, bildning
leder till en varaktig förändring, när revolutionen väl åstadkommit
den omdanande. Kunskapen kan du ta med dig vart du går
Ingen kan ta den från dig. Jag samlade på den, som
barn samlar småsten. Kommunister, muttrade mor
snart låter allt som reklam för
hälsokost salufört av svavelpredikanter
i synnerhet de politiskt sakkunniga
föredrar naivitet
finfördelar sina segrar
blåser bort dammet
blåser på knutar
medan udda erfarenhet
är en merit
bland andra
Jag hyrde en flyttbil för alla mina böcker. Nu sitter jag här
utan bokhyllor. Jag har köpt fler böcker. De stillar mina nerver
och värmer. En och annan diamant lämnades dithän på vägen
befunnen för lätt på vågen. För de runda stenarnas tyngd
och mjukhet. Kärlek var den ena. Kärlekens frukt en annan.
Från väckelsemötena
går folk fortfarande
och känner sig förmögna
Kollekten förhandsinbetalas
på bankgiro
via kort och säkerhetskoder
28 600 kronor per säsong
Folkrörelserna däremot
tog inget annat i inträde
än ett löfte
att göra något
för att förändra världen
Sonen jag fostrat, talar fritt ur hjärtat. Om relationer; vänskap som
inte räknas. Om hur förälskelse plötsligt förändrar förhållanden
Förstör vänskapen, omvärderar vänskap. Hur kvinnors vänskap
åtminstone förr föraktades, säger jag, förgjordes
för förälskelsens skull. Att väninnans värde bestämdes av
Den Underbara Mannen. Kan det vara så? Fortfarande
denna brist på insikt. Vi talar på allvar om kärlek
att man kan vända sin lust till den man vill älska
och då tvingas räkna bort
barn i familjebildningen
inte som i den vanliga
familjebilden
som vi vill tro är
mindre vanlig
ingen som ser flickan som finner tryggheten på
gator, dit lyktornas sken aldrig når. Skolfotot
hennes skatt, omsorgsfullt vikt, i huvtröjans ficka
ingen av oss ser kvinnan på bänken i parken
dit lyktornas sken aldrig når, sätter sig ingen bredvid
och frågar henne om det sönderskrynklade fotot
i hennes hand: Var det ingen lärare som såg barnet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s