Lösgör flätan av nervtrådar i nacken
stryk ett lätt finger över pannan
lova att det blir vår igen
vreden som piskar havet
böjer pilträdets grenar
storm bryts av eld
hur mycket blod förmår marken dricka?
Byt lakanen i sängen
öppna fönstret för den ljusa himlen
vekaste beröringspunkter
vänaste streaming
stig mot svala lakan
först i morgon tar vi strid
för den mättade jordens skull.

Annonser

Och hon svarade honom och sade:
Precis på gränsen
är ensamheten som allra störst
på gränsen mellan gemenskap
och isolering
på gränsen mellan liv
och svält
på gränsen mellan att vara sitt varumärke
eller osynliggjord
precis på gränsen

där ensamheten är som allra störst
just där finns en skatt gömd
endast där har människan
makten över sitt eget liv
just här erbjuds människan
den största frihet hon kan uppnå
möjligheten att underkasta sig eller
att gå sin egen väg
i båda finns samma styrka

på grund av självvalt ansvar
finner du då, varken i den ena eller den andra
inget konstgjort igen
eller någon mer ensamhet


Du måste leva ändå. Det finns inget annat alternativ
– allt annat vore ett brott mot mänskligheten.

Jag missbrukar orden
som i ett rus skriver jag
att kärleken är möjlig.
Det finns ingen rimlig orsak till tvivel.

för varje själ som går sönder –
för varje människa som överger sitt liv –
brister mänskligheten och går läck

Fortsätter vi lägga sten på förnedring
och mänskligheten kantrar
krävs det snart ännu fler förövare
allt
levande
lider

men du måste leva ändå.


Nu måste du förstå att

det är inte sexsiffriga belopp vi talar om

Och detta sker på öppet hav!

Men det har pågått lika länge som kriget i Syrien, skriker hon. Hur kan du bara sitta där och gnaga på din äggsmörgås? Jävla koffeinist! Jag läste nyss hur de överlevande fick klamra sig fast vid döda kroppar, som flöt. De flöt, hör du det! Döda människor fick utgöra räddningsbojen för de levande! Hör du det!

Nu måste du förstå att

vi kan inte hindra detta

Det sker ju på öppet hav

Men du inser nog att våra barn måste skyddas!

Skyddas från vad? skriker hon. Det är inte Boko Haram-soldater som flyter i land på Rhodos. När tänker du vakna? När morgondoppet förstörs? När du på solresan krockar med delar av de kroppar som låsts in under däck, som om de var otämjda djur? Eller när de överlevande klamrar sig fast vid dina badande barn.

Bele Mama


Så nu vill du
att jag ska tala om kärlek
och röra ut rekreation
i teet jag brygger.
För de människan som stör de andra
kommer alla från en okänd planet.

Det är inte din lilla flicka
vars kropp flyter utanför vår strand.
Det är inte någons jävla olja heller!
Men vad är ej ett
ett hot mot våra stränder?

Det är inte min lilla flicka
vars kropp flyter iland.

Låt oss sluta trampa vatten
i den postkoloniala analysen.
Lyxkryssaren avgår som planerat
Medelhavet är
lika blått som förut.

 

Misericordia


 

medan andra påtar med tankefrön
i ordmån
medan ett tredje världskrig
pågår för fullt
medan ingen kan lita på tågtabellen
i Sverige
kan man
klappa en hund
glo på katter
prata på och slippa från
den förmåga
som skiljer människan från andra däggdjur

visst var det
bättre förr
då köpte man skor
och glodde på Oprah
man slapp tvivla på
attraktionslagen
och Depak Chopra
man slapp pratet
till och med om
den förmåga
som skiljer människan från andra däggdjur


den som förväntat sig att
jag skulle uppdatera min status
med ett par nya skor
får framgångsrikt vänta förgäves
– tänk om jag är här
för att beskriva allt fult vackert?
Då skulle kanske människorna våga se det onda?
Inga larmrapporter har hjälpt
så varför skulle jag väsnas och larma?
Om jag kunde beskriva skönheten i det fula
– om det är därför jag är här?

jag somnade om vid tre
för att återuppta min dröm
för stor, för att inte få en fortsättning

freden lastad på lastbil med släp

paret i fyrtioårsåldern på tåget
omisskännligt förälskade
inget berusat hångel
Bara händer
som vilar på gränsen
– just på
anständighetens gräns

om morgonen
en måndag

sist jag absorberades fysiskt
i en annan människa
kunde jag varken läsa eller skriva
Det är så det är med läs och skrivförmågan
och den motoriska utvecklingen
– de tar alltid ut varandra
Som tydligast märks det att
människan tystnar ett slag
just vid den tiden
när hon rester sig upp för att gå

Drömmens skrivövning kan inte bli
annat än självbiografisk
jag kan väl inte veta vari skillnaden består
mellan en annan människa och mig själv

Lastbilen slirar i leran
hit och dit
släpet glider mot stupet