den som förväntat sig att
jag skulle uppdatera min status
med ett par nya skor
får framgångsrikt vänta förgäves
– tänk om jag är här
för att beskriva allt fult vackert?
Då skulle kanske människorna våga se det onda?
Inga larmrapporter har hjälpt
så varför skulle jag väsnas och larma?
Om jag kunde beskriva skönheten i det fula
– om det är därför jag är här?

jag somnade om vid tre
för att återuppta min dröm
för stor, för att inte få en fortsättning

freden lastad på lastbil med släp

paret i fyrtioårsåldern på tåget
omisskännligt förälskade
inget berusat hångel
Bara händer
som vilar på gränsen
– just på
anständighetens gräns

om morgonen
en måndag

sist jag absorberades fysiskt
i en annan människa
kunde jag varken läsa eller skriva
Det är så det är med läs och skrivförmågan
och den motoriska utvecklingen
– de tar alltid ut varandra
Som tydligast märks det att
människan tystnar ett slag
just vid den tiden
när hon rester sig upp för att gå

Drömmens skrivövning kan inte bli
annat än självbiografisk
jag kan väl inte veta vari skillnaden består
mellan en annan människa och mig själv

Lastbilen slirar i leran
hit och dit
släpet glider mot stupet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s