Ananta Bijoy Das


naturligtvis var man tvungen att avslå

hur skulle det annars se ut

lite snopet dock, att få svenska PEN 

på halsen

för var skulle det sluta om 

man inte avslog 

alla ansökningar om besöksvisum när

risken var

så uppenbar

skulle man inte bli tvungen sedan

att bevilja också 

alla dem, där blott misstanke fanns om

avvikelse

när begäret efter asyl blev oemotståndligt 

nog

är det trots allt

anständigare

att inte behöva avvisa flyktingar i onödan


tills alldeles nyligen

låg jag kvar, blödande på marken

och sedan dess

har jag levt lycklig i hundra, tjugo eller kanske

bara sju år, jag vet inte, min lycka

är

beständig


hur många gånger, frågar jag mig

hur många gånger kan man misslyckas

att ta min lycka ifrån mig

när man tvivlar på sanningen 

i den berättelse jag anförtrott någon


det får räcka nu

med förtroenden

jag har inte råd 

att någon tappar fler sköra

inte ork

att låta någon provspränga de härdade

varför skulle jag inte gå min väg

igen

inte kunna säga nej nu

när jag redan vant mig

att ha mitt liv

bara

vara vid liv 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s