Jonathan


jag minns hur vi lekte med andar
pinnar och stentroll, oknytt och kapsyler
och hur de berättade för varandra att barnet
hade låtsaskamrater
eller om det nu var så
att vi aldrig låtsades dåförtiden
och att de inte kunde minnas hur
man förhåller sig till det

borde jag berätta för dig
att vi låtsas nu
att du är frikopplad
och andas
på egen hand

eller låta dig gå till skolan
oförberedd
om fyra, fem år
tills de tar fram mejslar och
hammare och impulsmätare
ur förrådet
när det enda som egentligen saknas
är en pennvässare med vev
för att du ska kunna bli
en ansvarstagande vuxen
med makt över verkligheten
och fantasin

det var en stor befrielse
att återse ön
öde, befriade från omvärlden
där, får vi klä oss i fjädrar
och glaspärlor, som vi vill
och måste ta hänsyn
bara till
om vi fryser

när föräldraledigheten är slut
skyndar du åstad
oförsiktig
medan jag ivrigt försöker hålla dig kvar
isolerad
på ön
det är bara på låtsas, säger du
när jag bekymrar mig för nättroll och reptiler
varnar för höga höjder och demoner
det ordnar sig, säger du och måste
hålla mig i handen och försäkra att
det ordnar sig ändå

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s