sökes


Jag har skrivit en dikt idag
Som saknar mittendel
Någon som kanhända har en sådan över?
Läderkläder och förgyllda handtag
vore inte fel
så jag kan få den uppmärksamhet jag behöver
Men inga oljefläckar
på serviceboken.
Tack.


drar slut på cigaretten
ivrigt
som en smygrökare i femte klass
balkonggolvets kyla stiger
till bröstvårtorna
identitet skiftar
i tid och rum
drar slut på cigaretten
girigt
som en klasslös utan hem
debattens kyla och
alla överhettade
resenärer
upp eller ner
drar slut på cigaretten
likgiltigt
som den som tappat
alla illusioner

Clementa


Ur mitt hjärta springer
min hand
Hur skulle något kunna
skilja dem åt?
Springer efter så gott jag kan
det goda jag ville och det goda jag förmått
Hinner dåligt med att vara arg på orättvisor
Hinner dåligt med att ta hand om krukväxter
Den värld man assimilerar
faller sönder
i brist på restaurering
När allt blir bra igen
Finns inte ord nog att uttrycka
behoven man glömt
Amazing Grace
När allt blir bra igen
Clementa Pinckney fann smycket, Cynthia Hurd fann ynnesten
Susie Jackson fann behaget, Ethel Lance fann elegansen
DePayne Middleton fann välviljan, Tywanza Sanders fann takten
Daniel L Simmons fann fristen, Sharonda Singleton fann anståndet
Myra Thompson fann prydnaden

Presidenten leder begravningsföljet i unison sång
när Clementa Pinckney fann nåden
i Charleston’s Emanuel African Methodist Episcopal Church
genom sina händer gav de oss en förebild
sa Barack Hussein Obama II
salt för öga
öga för tand
tand för tunga
vatten för blod
nåden är din, och vanmakten. Amen. Och hoppet en evighet.
Hur skulle någon förmå
skilja oss åt?
Ut ur min hand springer du
mitt hjärta

Leah


Jag såg dig idag
när du skyndade genom korridoren
Jag är en olycka du tillfälligt fick bära
Bilden finns kvar. Din blick avslöjar
Tänds av blundande ögonlock
när natten kommer
Jag önskar jag vore
Ett behagligt minne
Inte ett nederlag

Din kyss dröjde på min kind
Längre än anständigheten tillåter
Därom råder ingen tvekan

Jag är värd din kärlek
men det finns regler för allt
Vad skulle de ha för betydelse
om vi inte accepterade dem?

Det människan inte fattar
saknar förmåga att påverka hennes liv
Organismen lever sitt liv
Kroppen reagerar förutsett
En sekund bara – sedan
underhandlar tankarna

Jag såg dig i korridoren idag
för att ha bråttom gick du sakta
Något stannade när du såg mig
För en sekund stod jorden stilla
Eller stannade bara din tanke, befriad

Frånrörelsen
Varje steg förde dig bort
och mig åt ett annat håll
Ett gemensamt beslut
Något obestämt stod stilla
En sekund bara

logos


vattnet som jag dricker, har passerat dinosauriers kroppar
steg ur urtidshavet, färdades genom himlarna
renades av urtidsberget, frös och smälter, samma vatten
samma ord, orden som jag dricker. Törstigt
Någon sade att ordet var hos gud, innan det blev en man
som bara blinda kunde se, döva kunde höra
En annan sade att ordet var hos gud, innan det blev en bok
som bara kunde läsas av den som inte kunde läsa
Orden passerar liksom vattnet, våra kroppar
kvar blir handavtrycken på grottans vägg
Kvar blir handavtrycken på kroppens hud

kroppens hud som jag bär, bär vittnesbörd om andras handlingar
såväl som mina egna, bär vittnesbörd om order som gavs
ord som fångades av kroppens mest känsliga receptorer
samma ord, orden som vi dricker. För tröst
Någon sade att ordet var ett ljus, innan det blev en lag
ordet, i sitt kretslopp skulle kuvas, bindas. Bokens rygg
En annan sade att ordet var en väg, innan det blev en man
ett hus byggt på en klippa, låsta förråd. Bilda. Ryggens ris
Jag dricker min hud mjuk av fria ord. Våta spår
förflyktigas när solen når klippan
Kvar blir handavtrycken på grottans vägg

Malena


Hur som haver håll mig kär
Jag, som ingen Hjälte är
Vart jag mig i världen vänder
växer allt ur Människans händer
Lyckan kommer Lyckan går
Ingen hjältes glans består

Hur som haver håll mig kär
Du, som icke verksam är
vart jag än omkring mig se
tycks Du sitta blott och le
ingen leda, inget hån
allt är givet blott som lån

Hur som haver håll mig kär
se till mig som tant nu är
Hur jag vrider mina händer
ingen tid för mera vak
Vart jag mig i världen vänder
har jag rumpan min därbak

Hur som haver håll mig kär
Jag, som otämjd städse är
Natten dagas vad det lider
vila får vi sent omsider
utmätt är vad alla kan
stegar sträckan fort som fan

Hur som haver håll mig kär
om jag bönar eller svär
Okänd mark jag nu beträder
frön gror bäst i växlat väder
Långt och envisa som få
måste alla mödrar gå

Hur som haver håll mig kär
jag, som blott förvaltar här
tomma händer fick jag, två
Ingen sked att ösa manna
fulla blev de strax ändå
Du, Johannes, fick detsamma

 


förbarmande pålitlighet tillit
att våndas utan uppehåll
syreförföras lustgasas mindfullnessas
och en artificiell
berättarröst
ingen berättar för
det blödande barnet
att man dör
först sedan man blivit mätt på strid
resan bokad
bokningen bekräftad
miljöovänlig
obetalda räkningar består
det utmätta livet
det tvingande tröstlösa livet

konfirmation bekännelse invigning
i denna ljuva sommartid
garanterar uteplats i söderläge
soltimmar
inte ens tillfälligt avbrott
ingen berättar för
det blödande barnet
att man döps
först sedan man blivit förälder
döps i eld
barn är före sin tid
pedagogerna omoderna långt innan
vaknätter vandrar
skolorna förgår
för tvingande livet
det utmätta tröstrika livet
Hemmet