logos


vattnet som jag dricker, har passerat dinosauriers kroppar
steg ur urtidshavet, färdades genom himlarna
renades av urtidsberget, frös och smälter, samma vatten
samma ord, orden som jag dricker. Törstigt
Någon sade att ordet var hos gud, innan det blev en man
som bara blinda kunde se, döva kunde höra
En annan sade att ordet var hos gud, innan det blev en bok
som bara kunde läsas av den som inte kunde läsa
Orden passerar liksom vattnet, våra kroppar
kvar blir handavtrycken på grottans vägg
Kvar blir handavtrycken på kroppens hud

kroppens hud som jag bär, bär vittnesbörd om andras handlingar
såväl som mina egna, bär vittnesbörd om order som gavs
ord som fångades av kroppens mest känsliga receptorer
samma ord, orden som vi dricker. För tröst
Någon sade att ordet var ett ljus, innan det blev en lag
ordet, i sitt kretslopp skulle kuvas, bindas. Bokens rygg
En annan sade att ordet var en väg, innan det blev en man
ett hus byggt på en klippa, låsta förråd. Bilda. Ryggens ris
Jag dricker min hud mjuk av fria ord. Våta spår
förflyktigas när solen når klippan
Kvar blir handavtrycken på grottans vägg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s