Tilliten bar dig i alla år

Lysande. Ur en spricka i muren.

Du tänkte dig hur den en dag, skulle

klä av dig sårbarhetens rustning 

Tog inte med dig någonting annat

i cellen. Bevarade ingenting annat, gömde och

försvarade ingenting annat

När halva tiden avtjänats hade den växt sig stark

Växte sig starkare och starkare 

för varje dag du räknade ner

…åttatusensjuhundrasextio

…åttatusen trehundra nittiofem

…fyratusen

trehundra

åttio

…fyratusen femton

friheten

nu måste du klara dig på egen hand

nu avtecknar sig sprickan i muren svart

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s