och vi oroar oss för vädret fast vi inte satt potatis
Vad är väl en människa utan en diagnos?
När solen hittar en blotta mellan två plagg
vidrör den hud
Solen rör aldrig de ständigt exponerade
jag skulle kunna ringa en gammal vän, men
tänk om –
tänk om det blev så innerligt och bara ”men-
käre-jesus-vad-har-de-gjort-med-dig”-?-!-!- så
oigenkännelig. Sådant ska man besparas
inte önska vänner heller. Eller ovänner. Vad var
brottet som jag avtjänade straffet för? tänker jag.
Okunskap? Fattigdom? Nej, ren och skär
dumhet. Trots.
En kittling löper över min hud. Min hud är
en hisnande farled. Tre par, sex ben, en fluga.
Låt den leva, tänker jag. Lev! Sol. Hud.
Det finns en gränslinje mellan rätt och fel
och på båda sidor denna linje finns ett nätverk
av gott och ont. Det finns en gränslinje mellan
gott och ont. Och på båda sidor om denna linje
ett nätverk av rätt och fel.
Glöm inte att jag skriver för att tillrättalägga allt
ljuga för mig själv. Tills jag blir trovärdig
sedan orkar jag – men inte nu. Inte än.
Tro inte jag vill bli älskad av alla. Helgonförklarad
Jag har sett hur kärleken straffar en människa
älskad av alla åstundar bara den, som inte kan
älska sig själv. Vad är väl en människa
utan perspektiv; även om hon betvingar hela världen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s