Isa


jag minns ofta hur

jag satte mig ner på stenbänken

i den grav man sade han hade legat

hur från varje hörn jag betraktades 

som en inkräktare

taket sänkte sig fientligt

hur jag rusade ut

käre gud, du var en främling!

närmare Damaskusporten saktade jag ner stegen

bland böndernas kärror av grödor

med det man skördat

hos de förgängliga kände jag mig hemma

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s