Payback-time


salsdörren står öppen
utanför genom sjukhuskorridoren
skymtar jag min barnatro, som skyndar förbi
en krympling, som vägrar använda kryckor

på båren
väntar min egen dödsdag
Dess väntan kan aldrig bli tillräckligt lång
om den så blev tusen år
som flykten hundratusende mil

kvinnan på tåget kurar ihop sig
slingrar in sina armar kring mannens högra
lutar huvudet mot hans axel

Människors berättande särskiljer vår art
från andra däggdjur. Man berättar med förakt
om kvinnan i slöja
när hon gör som andra kvinnor, som slipper
möta detta förakt
bara kjolen är entydigt lång
makeupen inte för mycket
klackarna inte för vassa

under mina resor i det lyckliga Arabien
skyndade alltid någon till min undsättning
därför hämtar jag nu en bunt blött papper från toaletten

kvinnan som sitter dubbelvikt
kräks i tågets tillhandahållna påse
mannen ser sig generat omkring i kupéen
jag ber om ursäkt för det fanns inget kallt vatten
mannen tackar förvånat
tacka ordentligt, stönar kvinnan och torkar
sitt heta ansikte. Han kan inte tacka mig nog

Det är med vår födelse
som med vår död
den sker
och vi är tvungna att följa med i skeendet

7 augusti


I jakten på diktkonsten upptäcker jag att dikten är
inte bara noga redigerad utan även regisserad
Pennan, som inte vill fungera, kastar jag därför
ut i hallen genom den öppna dörren. På poeters vis

huvudet kommer inte att sluta värka förrän
jag skrivit en dikt. Allra minst
Vem är då jag?
Vem kan berätta det? Bättre än jag

Det bor en sköka i min själ (cognitare nunc!)
som ser till att vi har mat på bordet
som läker sår och sorger
och hindrar mig vid gränsen till en annan människas frihet

Det bor en fabulous fag i min själ (cognitare nunc!)
som ser till att fönstren skiner, soffkuddarna ångas
och mattans kant ligger rakt mot parkettens linjer
som håller rent och efter
och visar mig var min frihet tar slut

När mannen från Hemlandet ringer frågar jag
vem han är: Who is this?
– Meaning?
-Who are you? nu lägger han på
grovt förolämpad
Vem är jag att fråga! Jag fick stryk

Det bor ett barn i min själ (mater Dei
ora pro nobis peccatóribus)
som förvandlar regn till solsken
som tror att allt är möjligt
som aldrig tvivlar på
att friheten finns

Det bor en drottning i min själ (cogitare
nunc, et in meretrix mortis nostrae)
som navigerar, kontrollerar, styr och ställer
som värjer sig i vrede över oförätter
solidarisk med lejoninnor av samma sort

i bröstet hos varje bitch slår Modershjärtat

Det bor en sabotör i min själ
(ora pro nobis peccatóribus)
som genast river ner vadhelst jag bygger
som ser till att skilja sanningen från lögnen
reflexer ställer till både det ena och det andra
både de betingade och de noga inövade

Det bor en räddare i min själ
allt diktat slutar lyckligt och börjar om igen
Jag måste värdera vad min moral kostar
Jag måste väga berget som tron välte
Jag måste beräkna räckvidden på mina härjningar
Jag måste mäta hur långt samband och min förmåga når