Payback-time


salsdörren står öppen
utanför genom sjukhuskorridoren
skymtar jag min barnatro, som skyndar förbi
en krympling, som vägrar använda kryckor

på båren
väntar min egen dödsdag
Dess väntan kan aldrig bli tillräckligt lång
om den så blev tusen år
som flykten hundratusende mil

kvinnan på tåget kurar ihop sig
slingrar in sina armar kring mannens högra
lutar huvudet mot hans axel

Människors berättande särskiljer vår art
från andra däggdjur. Man berättar med förakt
om kvinnan i slöja
när hon gör som andra kvinnor, som slipper
möta detta förakt
bara kjolen är entydigt lång
makeupen inte för mycket
klackarna inte för vassa

under mina resor i det lyckliga Arabien
skyndade alltid någon till min undsättning
därför hämtar jag nu en bunt blött papper från toaletten

kvinnan som sitter dubbelvikt
kräks i tågets tillhandahållna påse
mannen ser sig generat omkring i kupéen
jag ber om ursäkt för det fanns inget kallt vatten
mannen tackar förvånat
tacka ordentligt, stönar kvinnan och torkar
sitt heta ansikte. Han kan inte tacka mig nog

Det är med vår födelse
som med vår död
den sker
och vi är tvungna att följa med i skeendet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s