Linda


Du Döden, kom inte hit igen! Jag lovar dig att om du dyker upp igen
sker det på din egen risk och jag är inte att leka med, det vet du.
Nu har du gått över gränsen för vad jag kan acceptera. Det är inte
sant! Det får bara inte vara möjligt! Hur hade du mage?
Jag har aldrig förr tagit din oberäknelighet så personligt som jag gör nu
och jag håller dig ansvarig, ska du veta! Din brutala gallring är
orättvis! Men aldrig förr har du orsakat mig en så stor förlust. Aldrig förr
har sorgen varit så
fri från tröst, så utan spår av tacksamhet
för det vi hunnit åstadkomma tillsammans.


Du Döden, kom inte hit igen på mycket, mycket länge! Jag är ingen värdig motståndare just nu. Aldrig förr har jag varit så här ledsen! Att du bara vågar,
nu när så många fått nog av dig och dricker elixir för evigt liv. Att du bara kunde – slå till mot den som var så helt fri från fult spel!

Döden, du lömske jävel!
När jag skrivit klart om den här sorgen, ska du få vad du förtjänar, för den dagen kommer jag att vara rustad för att skriva om kärlek.

Det är omöjligt att förstå kärleken utan att förstå sorgen
och du Döden, kommer aldrig att erfara, varken det ena eller det andra.
Ensamhet är dig evig, du Döden.
Varje människa sörjer ensam.
Barnets sorg är inte större än faderns.
Moderns sorg är inte större än barnets.
Bottenlös är sorgen och aldrig densamma.

Ingen människa tröstas ensam. Det är en erfarenhet du aldrig kan göra,
du opålitlige, grymme. Du döden, du är förskjuten, blockerad från
den mänskliga trösten och förmågan att älska. Men det kan du
aldrig någonsin beröva någon människa.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s