Förintelsens minnesdag 2016


Glöm!
Nils Flyg.
Glöm!
Bröderna Furugård.
Glöm!
Per Engdahl.

Glöm Brand läs Storm!

Nu är AFA borta från våra gator
och mörkret skrämmer oss inte mer

Glöm Nelly Sachs
glöm bokbålen
det är upplyst i korridoren
i skyddsrummen står våra cyklar
av rostfritt stål

Glöm att överlevnad då berodde
på enskildas engagemang
vi tar bilen
glömmer inte säkerhetsbältet
för det förfärliga pipandets skull

larmet går men
det är väl måndag
testa batteriet i brandvarnaren

kungen återvänder till Stockholm
kyrkan klädd i svart siden

vi kom till Skåne från Jämtland
ekonomisk flykt från svälten
efter Karl den tolftes krig

Det har berättats så
i tio generationer eller mer:
Vid milstenen satt två bröder
och grät. Skickade tillbaka
att hämta Boken

Nilssöner Perssöner Svenssöner Bengtssöner

Calisto


Sedan är ingen möjlighet.

Sedan är en ursäkt.

Naturen är grym, aldrig barmhärtig
eller fördragsam.

Ingenting kan vänta till sedan.

Kärlek är aldrig tillräckligt. Hur mycket jag än
älskade, var min kärlek inget mer än mat och
husrum, inget , jämfört med kläder
och serpentiner till din födelsedag. Otillräcklig var
alltid min kärlek.

Att minnas är inget brott.

Som jag älskat!

Vulgärrasismen ger ett så korkat intryck av
människor. Som äger individuell
tankeförmåga. Men vill vara populära och
roliga.

Rå men hjärtlig stup i ett.

Fostrande syfte.

Det har hänt ibland att jag sluppit vara vuxen
och ännu mera sällan har det räckt att jag
varit jag.

Du påstår att du assurerat hjärtat mitt från att
brista.
Medan jag menar att det är sådant man får
tåla.

Gun


Så fint du ordnat
med den gnistrande snön!

Det fanns en tid
då jag drack kaffe med strå
för mina blekta tänders skull.
Igår såg jag dig på avstånd.

Cigaretten glödde i mörkret
huvan på jackan uppfälld
de svarta jeansen.
Du kom mig till mötes.

Som mitt hjärta slog!
Beredd att du närsomhelst
skulle upplösas
som på film.

Men det var någon annan

som gick där helt obekymrat
så sorglös
och rökte.

Det fanns en tid
när jag aldrig tänkte på avstånd
och tog dig för givet.

Det har jag lärt mig om kärlek
att den växer med avstånd.
Rym du, sa jag till min dotter
när hon var arton.

Ju längre bort desto närmare
kommer vi att ständigt vara
i varandras tankar.
Ju längre du stannar hos mig
desto fortare glömmer du
att jag är här hos dig.

Det jag har lärt mig om döden
är att ingenting kan skilja oss från den.
Varför gick du så fort?
Varför ökade du på stegen
när jag nästan var jämsides?

Det har jag lärt mig om kärleken
att den ständigt förändrar sin form.
Ingenting kan ta den döde ifrån oss.

Det fanns en tid
när jag hade råd att gnistra
– allt var så meningslöst då –
kärleken ger nu döden
viss mening.

Decorata


Bli vän med sin kropp
Bör man
Älska sin kropp
Säger många
Att det är viktigt

Om kärlek har jag lärt mig
Att den växer med avståndet

Hur skulle jag kunna älska dig, kropp?

Är du inte bara ett fängelse
Och vår symbios något slags Stockholmssyndrom
Jag, i egenskap av chef för verksamheten
Har restaurerat dig några gånger
Gått över fasad, system och stammar
Men kanske slarvat ibland
Med mat och sömn
En aning
Och sex
I synnerhet

Ja, vän vill du nog inte vara
med mig
längre

Hur skulle det vara med ett samarbete?

Jag ingår inte avtalslösa förbindelser
Jag vill att du redovisar
Vad du är beredd att göra för mig
Om jag tillmötesgår ditt krav
Att ta hand om dig

Apuleja


Din demon ringer
Från din telefon
Jag ber att få tala med dig
I timmar
Snart orkar mitt hjärta
Inte längre
Andas mer kärlek

Kärleken är som luft
För givet tagen

Andas mer kärlek
Osynlig
Men du väger och mäter
Redovisar förhållande och prognos
Dagens demonrapport

Oförändrat

Min kärlek väntar
Oförändrad
Ber att få tala med dig
Satt i kö
I timmar
Bortkopplad

Andas mer kärlek
Lyssnar till pulsens slag i tystnaden

Dagny


Helst sitter han sysslolös och tänker
på allt han ska göra sedan – det är som om
han inte längre orkar något alls, nu sedan
han slutat tro att världen ska gå under.
Vad skulle nu kunna förmå honom
till någon brådska?

Hennes huvud har accepterat det
som fullt möjligt: Alla män behöver inte vara
likadana? Men resten av kroppen
från underkäken och ner, ända ner till marken
är övertygad om, att
alla män är likadana.

Hon rör sig
som om hon alltid vore
transparent
jagad
hon vänder sig om
är aldrig ensam
en närvaro
materiell
gestaltad
Hon förstår aldrig
vad han vill
och skulle aldrig förmå
närma sig honom
– om hon inte fick uppfattas
som könlös.

***
Medan jag kunde sova
lugnt på någons arm
var det mig
likgiltigt att vakna.
Medan det numera spelar stor roll
att jag lever
ger mina tankar mig ingen tröst
på hela natten:
Det finns en skillnad mellan
henne och andra människor.

Det är inte bara en skillnad
i tillgångar, examen och samhällsställning.

Även jag är kvinna
och därmed också ett medel.

Mitt huvud har accepterat det.
Manlighet är ingen genetisk defekt.
Men resten av kroppen
från underkäken och ner, ända ner till marken
är övertygad om, att alla män är likadana.

Sigvard


Jag skulle kunna packa en väska

och ge mig av till fots

köpa biljett för mina sista pengar

hur långt bort skulle det räcka?

 

Härifrån har jag

både barnets och djävulens perspektiv:

Härifrån ser jag hur långt som helst!

Begynnelsen och slutet.

 

Jag vill inte skaffa ett par övergivna katter

för att ha någon att tala med om frälsning

-om jag bara förmådde att packa min väska!

Unnade mig att ge mig av.

 

Djupa rynkorna har kommit för att stanna

smörjer nykomna desperat.

Jag har levt två tredjedelar av livet

sannolikt är en tredjedel av livet kvar.

 

Perstorpsplattform. Ett myller av människor

i Sigvardbernadottdesignen. Ankomsthallen.

Bror Bruk: Avflyttad. Tant Tappning: Avflyttad.

Mor Massa är kvar. Tåget går noll-ett eller fyrtioåtta

över hel

beroende på vart du ska deporteras.

Härifrån har jag

både barnets och djävulens perspektiv:

Härifrån ser jag hur långt som helst!

I det överreklamerade ljuset.

 

Jag skulle kunna skaffa

ett par övergivna katter.