kintsugi


Allt jag har
ger jag dig.
Skärvor
efter ett liv detonerat
(de bitar jag inte gömt undan).
Du undersöker materialet
iakttar omväxlande mönsterdetaljer
och anar
den skönhet, som var ämnad
mig.

Och sedan?
I jakten på diktkonsten lär jag mig att dyka efter skärvor
Helt ner. Avstamp mot botten och tillbaka upp till ytan.
Så gör jag.

Botten kommer numera sällan emot mig oombedd

men idag
kom botten emot mig oförberedd
i en av alla dem som ser klart
en av dem som skickligt balanserar sitt ansvar så
att vi inte blir varse den vara han erbjuder

jag är en av dem som vill se allt

För att kunna se allt
måste mörkret bli så mörkt
att det inte spelar någon roll
om mina ögon är öppna eller stängda

För att kunna se allt
måste mörkret bli så mörkt
att ingen av oss vet
om jag ser med mina ögon eller dina

åldermor


jag vill inte leva till tusen
med konstgjord andning
och konstgjort hjärta
men
jag vill inte berövas min ålderdom

jag vill leva för att åldras
för att åter lämnas ut
till dem jag tillhör
för kärlek och omsorg
alltjämt hjälplös
alltmer orädd
alltid enskild

jag vill få leva
för att åldras
för att få lämna
som jag anlände
med samma värdighet

som livet var menat

Tiggaren


Tiggaren som bröt upp från Luossa
hade längtat efter sin frihet i tjugofem år
I trettio år längtade han hem
Kring lägereldarna på vägen
yttrade sig alla, som hade något nytt att tillföra
skvaller
alltid repeterbart
och brutala sanningar
alltid korrekta
Den som avbröt
bemöttes med absolut gehör
Den som tillförde något
bemöttes med respekt
kring lägereldarna

Väl hemma igen söker han skydd
i ofriheten, den väl kända
Men det finns ingen trygghet längre
i att bli igenkänd
Nu får råa skämt bekräftelse
För trettio år sedan kunde ingen gapskratta
åt sådana ord och sådana sanningar
– inte utan att bli dumförklarad

Bukhar


Liksom födelsen är döden
Aldrig meningslös
har aldrig en dold avsikt
Död som födelse
förnyelse och expansion
livets mening
Därför äter du och arbetar
Däri vilar du

Jag är egentligen inte oense med döden
I döden är ingen den andre ojämlik
som man i födelsen kan vara
Var inte oense med livet
Livet väntar inte
Snabbspolar aldrig
Försök inte gena eller tänja
Livet slutar och börjar i samma punkt
Uppdrag
Andetag
Hjärtats tilldelade slag

Andetag
I sekund och minut
Staplade som vedträn vid en uthusgavel
En bild värdig livet
Ord i sekund och minut?
Ett skrivbord
Där en man samlat sina tankar
och byggt en hemlig sedelgömma
Så ser nu natten ut

Nästa Tyringe!


Den kortväxtes röst fyller kupén; ”Hej hjärtat! Jag kommer i morgon” lyssnar
i mobilen och frågar: ”Vitt eller rött”? Svarar sitt hjärta sedan, förbindligt:
”Men vad vill du ha”?
Kentucky Straight, ropar Hjärnan, med tydlig karaktär av kolade ekfat,
till den kortväxte, kamouflageklädd i Eau Sauvage från Christian Dior. ”Nästa station Tyringe!
Nästa Tyringe!” och jag ropar efter flickan i dunjacka och svart sotarmössa:
”Allahhafiz”! Fred till alla människor
på jorden. Låt inte himlen distrahera er. Livet stannar alltid
på sekunden.

Livet vänder aldrig. Han tog mina strängar ifrån mig, men hur
skulle jag kunna ljuga och säga att han inte hade några
mänskliga egenskaper?
”Nu måste vi fika”, säger du, ”så ordnar det sig nog”.

Tiden är begränsad. Du tog mina vingar ifrån mig, och hur
skulle jag kunna ljuga och säga att inte du också drevs av
fruktan för fattigdom?
”Nu fikar vi”, säger man mig, ”så det kan ordna sig”!

Tiden är förbi. Nuförtiden får vi klara oss utan trygghetsgarantier,
men hur skulle jag kunna byta bort min frihet att sjunga
mot villkorad solidaritet?
”Ska vi inte fika någon gång? Allt ordnar sig sedan”!

Selma


vi har nått fram till
Anständighetens yttersta gräns

tippar snart över kanten

där döden är rättvis

har stoftet av ett helgon och en nazist
samma vikt

de sorgtunga
tippar först över

tills vi inser att
det osedda kommer att förbli osett
kommer det osydda inte att bli sytt