Tiggaren


Tiggaren som bröt upp från Luossa
hade längtat efter sin frihet i tjugofem år
I trettio år längtade han hem
Kring lägereldarna på vägen
yttrade sig alla, som hade något nytt att tillföra
skvaller
alltid repeterbart
och brutala sanningar
alltid korrekta
Den som avbröt
bemöttes med absolut gehör
Den som tillförde något
bemöttes med respekt
kring lägereldarna

Väl hemma igen söker han skydd
i ofriheten, den väl kända
Men det finns ingen trygghet längre
i att bli igenkänd
Nu får råa skämt bekräftelse
För trettio år sedan kunde ingen gapskratta
åt sådana ord och sådana sanningar
– inte utan att bli dumförklarad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s