Ekfras


Tårar faller inte längre nerför mina kinder
de fyller mitt inre till bredden, svämmar över mitt sköte av otrygghet
Tårar fäller inte längre den, som slutat frukta fattigdom
denna fruktan – som dräper barn!
Skymningen driver förbi guldkantad

På målningen sitter vi mittemot varandra, som om hon vore en patient han skulle bota
och därefter få ett syndrom uppkallat efter sig
Han säger, sedan han läst hennes redogörelse:
”Spontant undrar jag över, varför du ägnat dig åt att undervisa barn.
Det tycks mig vara, ett slöseri av din intelligens.”

Ibland undrar jag om inte varje tilltal hon yttrat, varit
ett fruktansvärt slöseri med intelligens.

Och hennes tystnad svarar honom.
När energin riktas inåt, kan den expandera fritt, säger den

Sinnet kan utforskas oändligt, då det inte låter sig begränsas av hudens beröring
eller lustens hunger
Det är där, i just det ögonblicket, man skulle kunna förvänta sig
att han bröt genom denna tanke och kallade det tvingande livet att återvända
Men hans inre rister av fruktan och brist på bekräftelsen, att utan honom
vore hennes intellekt, inte ens uppfunnet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s