Inanna


kanhända tror de
att jag kan åter fångas
men jag är en som går framlänges
ännu har man inte visat mig
något nytt

alla år
av själslig svält och tvätt
i bur med åtskilliga lås
(som man menade
nödvändiga
för mitt eget bästa)

när jag en gång för alla låst upp
biter jag hellre av mitt ben
än att låta mig snärjas igen

du, som en gång åtrådde
den haltande, befriade, utsvultna
Gå! innan du förgås
förnekad allt du själv behöver

mina bestämda steg
mitt egensinne
mitt dukade bord
min penna har jag kvar

de tog redan
mina penslar
mina strängar
mina vingar
tag allt med dig när du går –
men min penna släpper jag inte

episod för episod
skrivs mitt liv

det är över nu

tiden för tragedier är förbi

här

i den ensamhet jag fruktade
blir ensamheten min bästa vän
äntligen litar jag på mig själv

ensamhet blev dyrbar gåva
förbi försent förspillt
jag är äntligen hel

ur ensamhetens rena läppar
drack jag tveksamt
till slut
drack ur dess innersta väsen
mättnad stillnad

för ensamhetens oändliga tålamod
ger jag mig hän
jag är äntligen hel

en diamant
bär jag

är jag

slipad att knäcka härdat glas
det välputsade glaset

med väl isolerade fogar
låsens sammansvetsade kolvar
Kom! vi går jämsides

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s