enkelt


min poetik är enkel
jag skriver för att upptäcka en värld, till vilken
jag inte äger tillträde
den värld, vilken man kan beställa inträde till
på ticnet punkt ess e

min poetik är enkel
återger ett samtal med min syster Smärta
Jag frågar hur jag mår och hon svarar
att jag ska gå rak genom livet, frimodig
och blicken stadigt fokuserad vid den punkt
där allt möts, där sammanfaller himmel och hav

min poetik är enkel
jag saknar både tavelduk och färgpigment
Jag talar med min syster Smärta om detta
att beskrivas av världen, som tror sig se in
genom välputsade rutor
och häller en skvätt ättika i tvättvattnet
när hon svarar att världen aldrig kan beskrivas
inifrån och in, och att människan
aldrig kan förstå sig själv, utom utifrån och ut

Därute har ett överdåd tänt
gnistrande stjärnor på marken, vilka
i mitt fönster ser endast
sig själva

Samma ruta, i vilken jag
mot mörkret speglar
mitt eget