Om julen, mina sämsta sidor och Facebook


Chefen, som än så länge är 14, vägrar fira jul! Att hon vågar?!!

Nu är det två år sedan vi återvände till den ogudaktiga byn jag kommit ifrån. Det är åtta år sedan vi skildes från hennes pappa och tio år sedan vi firade jul första gången, när han hade rest bort, på återbesök i det Förlovade Landet som han kommit ifrån. I tjugo år byggde jag upp en föreställning om hur det skulle bli att kunna fira jul igen, att få fira jul.

Föreställningar leder oftast till besvikelser. På Facebook blir det extra tydligt. Mest intressant är det att upptäcka att andra gör sig en föreställning om mig. Av deras kommentarer och svar som riktas till mig, framgår det att de föreställer sig mig på ett eller annat sätt. Ibland kan jag inte låta bli att experimentera med mina egna kommentarer och svar. Som väl är har jag inte ansträngt mig för att ge människor en föreställning om att jag är bättre än jag är, vilket verkar vara den generella föreställningen att människor gör på Facebook.

Jag inbillar mig att jag kan vara sann och ge ett korrekt intryck, men börjar misstänka att det inte går på sociala medier. Det verkar snarare som att det inte går att visa mer än en sida i taget. Jag har många sidor.

Sedan en tid tillbaka har jag börjat meditera regelbundet igen, två gånger om dagen.  I det där tillståndet när alla tankar och känslor står absolut stilla är det som om alla sidor framträder helt klart. Jag har en hel hop och de jag inte gillar skulle inte klara sig utan de andra. Frågan är då om de jag gillar skulle fungera lika bra utan dem jag ogillar?

Julen är en tid som frammanar människors allra sämsta sidor. Jag inbillar mig att jag minns det som att även jag, när jag var i Chefens ålder och växte upp här, också hatade julen. Folk är liksom uppslukade och förblindade av föreställningar om hur det nu måste bli, vad de måste göra och hur alla andra har det så mycket bättre än dem och kan fira en magisk jul , mycket ståtligare och mer påkostad och ändå så mycket lyckligare och fridfullare än deras.

Människor bländas av elförbrukningen och förblindas av avund. Själv försöker jag hålla mig precis på mitten i alltihop. Fidel Castro dör och fast jag föddes vänsterruckad, men något liberal och lite konservativ av börd och härkomst, tänker jag som alltid att det är jäkligt märkligt att folk kan tro att vi skulle kunna lösa nya problem med gamla svar. Till och med sådana som aldrig fungerat förr.

Jag kan inte heller hålla käft när människor för hundrade gången upprepar samma misstag och måste även undra om man inte borde försöka någonting nytt, när historien visat att någonting bara delvis fungerat.

När nu arbetsförmedlingens generaldirektör räknat ut att vi behöver 64 000 arbetskraftsinvandrare varje år de närmsta åren om inte vår arbetskraftsbrist ska hejda vår utveckling, då blir bilden på Amnestys Lucia från 2008 relevant. Så får man inte säga i det här jävla landet!

Icke heller kan vi räkna med att Åhléns byter ut sin vackra Lucia år 2016 mot en som bär silvertejp för sin mun. Även om det just nu vore helt relevant. För hur ska Åhléns kunna upprätthålla sin kundkrets och alla julhetsade kunder kunna upprätthålla sin köpkraft, om arbetskraften som upprätthåller konungariket Sverige, inte får variera i färg, kön eller sexuell läggning?

Annonser

One thought on “Om julen, mina sämsta sidor och Facebook

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s