Här ska jävlar anamma drickas brännvin, här ska börja firas jul


En vill att kyrkan ska bli opolitisk. En annan  vill att julen ska bli svensk. Aldrig förr, trots att samma notering kunde ha gjorts förra julen, har vi varit närmare Astrid Lindgrens gestaltning. Ni vet där kusken, som ovetande om att Madicken smugit sig upp på släden, driver på hästen och vrålar: ”Här ska jävlar anamma drickas brännvin, här ska börja firas jul…” Vrålar för skog och fallande snöoväder. Vrålar för barn som ingen julgröt får.

I dag var jag nära att tappa mitt förstånd, då en julens ängel påpekade att om jag nu för barnets skull måste stå under behandling, borde jag då inte spara in hennes Spotify premium abonnemang á 99 kronor i månaden. Snälla du, svarade jag, skulle det göra skillnad? Nittionio kronor under en månad räcker knappt till en resa till Lund för behandling och sedan behöver jag faktiskt komma hem igen.

En tystnar. En annan inser att man inte har något svar på mina frågor.

Jul blir det ändå! En ska vara lycklig.

Någon nämner Jesus. Vad han nu skulle ha för tanke om midvinterblot och åtföljande ”hor”. Om att vi behöver fler som han, röster som hans skriver Maria Küchen på sin Facebook-sida:

Berättelsen om Jesus är i långa stycken en berättelse om svek, övergivenhet och vrede. Han rasar för dem som kämpar, för de berövade, mot självrättfärdighetens blindhet. Det är det kärleksraseriet som föds in i världen nu, inte någon mysfaktor, inte någon försvarare av självrättfärdiga family values mot allt som uppfattas som hot mot dessa.

I julnattens stillhet kan kristusraseriet höras, inkommande från fjärran: Ett ljudlöst, ömt raseri för alla som haft ont, för alla som glömts av människorna – inte av onda människor, tvärtom, av snälla och vanliga människor, av dig och mig – när de haft ont. Det fanns inte plats för Jesus i härbärget. Mycket snart satte makten ett pris på hans lilla, lilla liv.

Vad nu Jesus har med julen att göra, skulle han sannolikt ha en hel del åsikter om risken att julen allvarligt kan skada Din ekonomi.

Om man nu har någon ekonomi. För mig verkar det som om julen är mest tomma ord om glittrande barnaögon, utöver en köphets utan like under resten av året. Men vi kommer nog ikapp, befarar jag. Med säsongsreor och svart fredag lite nu och då.

Egentligen är jag glad att slippa fira jul på svenskt, traditionellt vis. I synnerhet när denna helg mer än någon annan ska pyntas i liturgisk klädsel.

Och ändå. Om svenska folket, om nationen, inte ska påminnas om grunden för sin etik och moral till jul, så när?

Annars glömmer man ju helst sitt abrahamitiska ursprung. Det finns ett pris hos terapeuter och gurus på meditation och medveten närvaro – och plötsligt föredrar – typ alla, buddhismen! Eller yoga.

Faktum kvarstår: Att lära sig avstå från att dra in magen och faktiskt andas in och ut på kroppens autonoma befallning, har ingenting med religion att göra, fast människor förmår göra det till en produkt som kan köpas eller säljas! Att människor sedan föredrar att formulera sig, att man föredrar buddismen – eller yoga – förblir för mig en gåta.

Det säljbara alternativet har ingenting med buddhism att göra. Eller med disciplin och asketism!  Lika lite som ordspråk, formulerade av Jalal ud-Din Rumi har med medveten närvaro, som varumärke, att göra. Karln var faktiskt muslim.

Nå, det var en förvirrad sammanfattning julförberedelser. Hursomhelst, det mista jag kan önska er alla är: merry crises and a happy new fear: Välkommen till ensamma  mammans vanställda värld! Helt enkelt.

santa-claus-22

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s